är jag egoistisk?
Är det fel av mig, om jag tycker det är jobbigt att Andreas inte vill prata om sin mormors död?! För jag tycker det är skitjobbigt . Jag har alltid vart en person som måste (oftast) prata ut om det har hänt något stort . För jag kan inte hålla tankarna/känslorna allt för länge inom mig . Annars spricker jag & bara går runt och gråter . Jag önskar bara att han kan komma till mig, prata ut om allt . Men jag vill ju inte vara den där jobbiga flickvännen som tjatar . För då kommer det ju bara bli värre med tiden ! Och jag vill inte ha ett sådant förhållande . Han kom hem för en stund sedan, men han gick nästan direkt till sin bror . Så det känns som om han kommer prata med honom hellre än mig . Är jag verkligen egoistisk som tänker så här?! För det känns som det, men kan ju ej hjälpa att jag känner på detta vis ! Det är så frustrerande, men kan som sagt inte hjälpa det ! :(
Kommentarer
Trackback
